Cinemateket: Svält

”Knut Hamsuns romaner är utgångspunkten för hela den moderna 1900-talslitteraturen. Thomas Mann och Arthur Schnitzler var hans lärjungar. […] Till och med amerikanska författare som Fitzgerald och Hemingway var påverkade av Hamsun.”

Så skriver Isaac Bashevis Singer som fick Nobelpriset i litteratur 1978, ett halvt sekel efter sin norska kollega. Med sin genombrottsroman Svält bröt Hamsun 1890 mot alla regler för hur en roman skulle se ut. Den danska regissören Henning Carlsens film är en kongenial tolkning av klassikern, med suggestivt svartvitt foto av Henning Kristiansen och musik av jazzlegenden Krzysztof Komeda, Roman Polanskis favoritkompositör. Per Oscarsson och Gunnel Lindblom hyllades för sina insatser, och resten av skådespelarna är norska och danska. Alla talar sina egna språk.

En svältande författare står lutad mot ett broräcke, med papper och penna. Han tittar ner i vattnet, byter fot, ser sig över axeln, sätter pennan mot papperet, lyfter den och börjar om igen. När han skrivit orden ”Framtidens förbrytelser” stoppar han in papperet i munnen, tuggar på det och spottar ut det när han håller på att kvävas.

Han irrar runt i gränderna i Kristiania, utmärglad och feberyr, utan pengar till mat och husrum. Det var så länge sedan han åt att han kräks när han gnagt av ett hundben. Han äter hyvelspån. Han sprättar knapparna ur sin kavaj och försöker pantsätta dem. Och blyertspennan, den han skrivit sina filosofiska verk med. ”Den är nästan som en liten människa för mig”, förklarar han för den trötta pantlånaren.

”Nej jag talar inte med skorna har jag sagt, ni får tala med varandra i stället.” Under filmens gång har författaren sett ner på sina fötter utan att säga något, men nu börjar han tappa greppet på allvar.

Sällan har någon tappat greppet så övertygande som Per Oscarsson, och sällan har någon skildrat det så övertygande som Henning Carlsen. Han gör en film efter en roman som vill följa psykets vindlingar, och liksom Hamsun hittar han en form som gör det möjligt. Carlsen var dokumentärfilmare, och hans samtidigt sakliga och deliriska skildring av författarens förvirrade försök att hålla fast vid det han förlorat, får traditionellt berättade filmer om människans villkor att framstå som fega och förljugna.

Romanen Svält bygger på Hamsuns egna upplevelser som ung skriftställare i Kristiania, ”denna märkliga stad, som ingen människa lämnar förrän den märkt honom för livet”.

Per Oscarsson fick skådespelarpriset i Cannes för sin extraordinära insats, liksom en rad svenska och utländska priser.

Mauritz Edström, Dagens Nyheter: ”Ur Henning Carlsens händer har […] kommit ett stycke lika ömsint som ödslig filmpoesi, där Peter Seebergs stramt behärskade manus, Henning Kristensen grafiskt verkande foto och Komedas spröda musikaliska ledmotiv och kontrapunkter tonas samman till en entydlig helhet. Denna tidsbild och atmosfärskildring har ett fåtal väl utvalda betoningar. Grått och idylliskt, dystert och romantiskt öppnar sig detta Kristiania som en hungerns pittoresk. Men också som en bild av människolivet. [Man grips] av Per Oscarssons satsning och hans förmåga att framställa denna människa på gränsen mellan yttersta ensamhet och en berusande känsla av utvaldhet. Filmen – det är i stort sett Per Oscarsson. […] Det befriande med honom är att han mitt i sin starka inlevelse i rollen funnit ett sådant avstånd till den. Intensitet och konturskärpa förenas, där han står med sin slokhatt, sin hunger och stolthet. Kanske är detta vad som kallas mognad. Han ger oss en bild av människans ensamhet, hemlös i en verklighet som ändå är hennes enda hem.”

Text: Nina Widerberg

Digitalt restaurerad av Filminstitutet.